"Men alltså hur har du lärt dej så bra svenska? Jag vet såklart (vem vet inte liksom?) att ni lär er svenska i skolan, men wow - att du blivit sådär duktig!?"
"Vid vilken ålder lärde du dig alltså svenska?"
Jag brukar känna att jag gör en så god gärning när jag sprider kunskap om finlandssvenskarnas existens till folk från hela världen. De flesta utisar har aldrig hört talas om att det finns svensktalande i Finland (men visst finns det också undantag, fick t.ex. höra av en österrikare en gång "Oh, so you're one of the 6% that speaks swedish in finland?"). Hur som helst så stör det mig inte så mycket, har inga stora förväntningar på att de ska veta om detta. Istället känns det bara bra att få sprida kunskap och lära dem det.
Men genast det kommer till svenskar är det så mycket mer irriterande. Mina fingrar och tår räcker inte till för att räkna hur många kommentarer som de ovanför jag fått under mitt år här (dessa två hörde jag bara under det senaste dygnet). Och har ännu inte kommit på något lämpligt svar på de dumma kommentarerna, det är det värsta. För hur man än försöker förklara på samma sätt som åt utisarna känns det inte riktigt som om det går in på samma sätt hos svenskarna. Det slutar ändå med att jag troligtvis måste ha släkt från Sverige eller att jag nog ändå lärt mig svenska i skolan.
Förstår inte hur kan det va' så mycket svårare att förstå för våra kära grannar än för dem som bor längre bort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar