It's like the end of an era

Nu börjar vår lägenhet vara riktigt tom. Anna och Soffi har tömt sina rum och det mesta från vardagsrummet och köket, så nu sitter jag här alldeles ensam i en ekande lägenhet. Det känns förstås ganska konstigt och sentimentalt, fast har inte ännu heller riktigt fattat innebörden i det. Denna lägenhet har varit med om så otroligt mycket och vi har haft så fruktansvärt mycket skoj här. Man har alltid haft någon att ventilera vardagliga saker med och någon att sitta långa stunder och överanalysera olika händelser med. Sen har man oxå fått kuckelimuck-medicin när man varit sjuk, lärt sig förstå det fina med choklad (läs: blivit ett chokomonster) och så ska vi förstås inte glömma de hejdundrande festerna vi ordnat tillsammans. Detta har minsann varit mitt riktiga hem de senaste tre åren, så kommer troligen känna mig lite hemlös när jag flyttar härifrån. Menmen livet går vidare, och det ska bli kul och spännande att få testa på nånting nytt i höst. 

Så tack Gröna Hemmet för tre helt awesome år, utan tvekan den bästa lägenheten jag hittills bott i. Och tack Anna, Soffi och Ylva för ett fantastiskt samboendeskap, det är ni som gjort lägenheten till ett hem!

Tre år sedan vi skålade in vår nya fina lägenhet.

Visst kan man få de mysigt fastän rummet är utan möbler ;)