Här kunde jag bo

Igår gjorde jag en favorit i repris och åkte till Genova Nervi. Det var min sista dag med möjlighet till utflykt och eftersom jag inte riktigt kände för att utforska nåt nytt ställe bestämde jag mig för att åka till mitt paradis igen. Och lika fint var det denna gång. Det är något magiskt med detta ställe, det gör mig såå avslappnad och jag kan sitta där hur länge som helst.

Hur som helst kan jag starkt rekommendera detta ställe om ni någon gång har vägarna förbi.

Vädret var inte det bästa när jag först kom fram, men fint var det iaf :) 

Medan jag väntade på tåget hittade jag en fin park också. Men eftersom den kryllade av lösa hundar vände jag om ganska snabbt..

Bästa med Italien

Ruskigt vad tiden går snabbt här. På lördag har jag varit här i exakt 6 veckor och det är nu endast några dagar kvar innan jag åker härifrån. Känslorna över att lämna allt detta går lite i vågor. I ena stunden kan jag känna mig rätt färdig här och kan bra tänka mig att åka vidare, medan jag i nästa stund inser hur bra jag har det här och hur konstigt och sorgligt det kommer bli att lämna allt och alla.

Förutom familjen kommer jag sakna vädret. Man kan lätt räkna på ena handen antalet gånger jag har frusit denna sommar. Tror man också kan räkna på ena handen antalet gånger jag burit långbyxor. Så det säger ju en del. Trivs verkligen bra i detta varma klimat. Har inte sett många droppar regn och har det blåst har det bara varit sköna fläktande vindar. Precis såhär tycker jag en sommar ska vara.

Såhär har många av mina dagar sett ut. Jobbat hårt med att övervaka barnen i familjens pool hemma.

Maten kommer jag definitivt också att sakna. Speciellt all fantastisk pizza, focaccia, risotto och lasagne. Sen har jag ju också vant mig vid att dricka en capuccino varje dag, så är lite orolig vad jag ska tycka om den vanliga kaffen hemma i Finland.

Idag gjorde vi också en typisk italiensk efterrätt - tiramisu. Det var världspremiär för min del och måste säga att det helt klart godkändes. Mycket gott!

Sen kommer vi till vinet. Såklart kommer jag att sakna att bo omringad av vingårdar. Här kan man köpa en 5 liters-låda för 9 euro, eller tappa upp i egna flaskor för 1 €/litern. Det vore ju allt trevligt att alltjämt ha det så..

Ur sånahär tunnor säljs vinet litervis. Nästan gratis!

På temat vin kommer jag ännu att tänka på aperitif, vilket känns ungefär som svenskarnas fika. Ska man träffa vänner i Italien går man på en aperitif. Det betyder att man beställer ett glas vin eller en cocktail men samtidigt får varierande mängd snacks till. Det kan vara allt från nötter och chips till större paj- och pizzabitar. Det ingår alltså alltid något ätbart till drickan (gratis!). Hur bra är inte detta!?

En gång gick jag på en drink ensam. Fick så mycket snacks på sidan om så jag inte ens orkade äta upp allt(!)..

Sist men inte minst kommer jag förstås också att sakna den otroligt fina omgivningen här. Efter en dryg månad har jag lyckats vänja mej ganska bra med de fina bergvyerna men kan ännu sitta och se på dem hur länge som helst och förundras över hur fint det är.

Wedding crashers

För några veckor sedan träffade jag Nina. En svensk tjej som jobbar som värd på vinslottet här hela sommaren. Hon har varit min andra jämnåriga kompis här och någon som jag till och med fått prata svenska med.

Här har vi Nina :)

Igår bestämde vi oss för att festa till det lite och eftersom Nina bor i en stor lägenhet med flera gästsängar kunde jag sova över där så att jag kunde få dricka mer än ett glas vin. Passligt nog är vinslottet granne med en pizzeria så därifrån hämtade vi middagsmaten för kvällen.

Jag testade äntligen specialiteten - pizza med franskisar. Lät väldigt underligt tycker jag men smakade helt okej. Ninas pestopizza var dock bland den bästa pizzan jag nånsin ätit!

I slottet ordnades denna kväll ett stort bröllop, vilket vi hade fått lov av Ninas chef att gå och joina lite senare om vi ville. Förstås ville vi det, så genast det blivit lite mörkt gick vi över till bröllopsfesten där vi genast blev överrösta med bröllopstårta. Man tackar och bockar.

Ett såå fint ställe att ha bröllopsfesten på! 

Medan vi åt av kakan märkte vi att bruden började förbereda sig för bukettkastningen. Jag blev genast ivrig att delta eftersom jag aldrig gjort det tidigare. Skämtade lite nervöst över hur pinsamt det ändå skulle vara om vi faktiskt skulle fånga den, eftersom vi ju inte ens var inbjudna till bröllopet. Men vad är oddsen för det liksom..

Tydligen var oddsen rätt höga för tror ni inte att buketten kommer flygande rakt i mina händer. Visste knappt om jag skulle skratta eller gråta. Medan Nina håller på att sjunka genom jorden skrattar jag nervöst och planerar min flyktväg. Samtidigt står folk runt mig och hurrar och gratulerar och plötsligt kommer en hel drös med kameramän och strålkastare rusande mot mig och ber mig ge en kommentar om vad som hänt. Kände mig nästan som en filmstjärna. Efter att ha fått ge en kommentar åt alla singelmän kommer en lycklig brud och gratulerar varmt medan jag svarar på den bristfälliga italienska jag kan och hoppas att hon inte ska märka att jag är utländsk och saknas på gästlistan.

Lycklig bride-to-be.

Efter det fick jag klara instruktioner om att jag MÅSTE gifta mig inom ett år. När de formaliteterna var avklarade kunde festen fortsätta.

Kl. 12 stängdes musiken av och gästerna fick istället ta på sig hörlurar där man själv fick välja mellan 2-3 låtar. Lät först lite underligt men visade sig vara ett mycket roligt och bra koncept! 

Finale Ligure

Beachsemestern är över. En hel vecka har vi spenderat på stranden (förutom en dag då vi var hem på några ärenden).  Familjen har nämligen en lägenhet i staden Finale, som ligger vid kusten en knapp timme från Frankrike. Veckan har med andra ord bestått av att sola, simma, dricka vin, utforska de små närliggande städerna och äta god mat. Helt okej vecka alltså.

Låter bilderna berätta mera;

Om man gick en bit längs med stranden kom man till denna lilla by som bestod av gamla pirathus. 

Utsikten från deras lägenhet kunde man inte klaga på. 

En kväll i staden Noli. Middagen uppäten så här väntar vi ivrigt på fyrverkerierna som hade utlovats till kvällen. 

Portofino

Ajaj här har det blivit en lång bloggpaus. Detta eftersom internet har strulat (och strular ännu också) + att vi har varit på solsemester nere vid kusten.

Var iaf på utflykt till Portofino för någon vecka sedan, men blogginlägget jag skrev om äventyret har jag inte lyckats få publicerat förrän nu. Här kommer det iaf äntligen;

Jag har varit förvånad över hur bra tågen i Italien har fungerat hittills. Förvånansvärt fräscha och alltid punktliga och i tid. Men på denna resa förstördes tyvärr min fina bild av detta.

Jag skulle åka till Portofino med tre andra aupairer. Claire kom med mej härifrån och de två andra skulle vi träffa under vägen dit. Tyvärr kom dock bara två av oss ända fram. Vi kom oss ner till Genova men där stannade plötsligt vår tåg - som skulle ta oss hela vägen fram. Inget meddelande om varför det stannade eller hur man skulle göra istället. Det bara stannade.

Efter mycket om och men hittade vi lyckligtvis till slut ett annat tåg en knapp timme senare dit vi fick tränga in oss som sillar i en sillburk. Så fram kom vi faktiskt. Men för de två andra aupairerna var det omöjligt att komma fram efter som inga tåg stannade vi deras stationer. Så det var ju lite snopet.

Hur som helst tog vi tåget till Santa Margherita, vilket var en fin liten stad längs med kusten. Vi strosade runt där en stund och sen promenerade vi vidare - eftersom vi aldrig hittade bussen - ner till Portofino. Ungefär en timmes promenad. Men hela vägen var längs med vattnet så miljön kunde man inte klaga på.

Santa Margherita

Portofino var mycket mindre än vad vi hade trott, men väldigt fint. Knappt några italienare på plats utan bara turister. Men riktigt trevligt ändå.

Såå klart och fint vatten!