Ett helt slott fullt av vin

Det är allt bra det här med att bo mitt bland en massa vingårdar. Extra bra är det när min familj råkar känna ägaren av ett stort vinslott. Då kan man åka på gratis vinprovning en vanlig vardagskväll. Det passade vi på att göra igårkväll.

Castello di Tagliolo

Innan vi högg in på vinflaskorna fick vi en liten rundtur i vinkällaren och i slottet. Vi kämpade oss också upp 500 trappsteg för att få njuta av den här fina utsikten.

Efter det var vi väl värda att få sätta oss ner i en mysig trädgård med focaccia, salami och fem olika sorters viner. Hör och häpna vann de röda vinerna överlägset. Italienarna kan verkligen dethär med vin. Funderar nästan på att köpa en extra kappsäck för att kunna bogsera hem lådor med vin härifrån.

Midsommarhelgen

Förutom att besöka den fantastiska kusten hann jag också med mycket annat i helgen. På fredagkväll åkte vi in till stan och tittade på en procession. Kyrkliga personer som vandrade i ett tåg med stora blingbling-kors. 

På lördag passade jag på att utnyttja min ledighet och åkte till Acqui Terme med Claire. Det är en liten stad bara en knapp halvtimme härifrån. Denna helg var vädret inte lika lämpligt för att utforska en stad eftersom det var alltför hett. Så istället betalade vi in oss till stadens pool och låg där och stekte och svalkade oss i vattnet hela eftermiddagen.

På kvällen hade jag lovat att ställa till med midsommarmiddag därhemma, eftersom jag ju givetvis kände mitt ansvar att lära ut lite midsommartraditioner. Försökte få maten så typisk midsomrig och finländsk som möjligt så menyn blev följande; skagenröra till förrätt, sen lax med grillade potatisknyten + champinjoner och till efterrätt en jordgubbstårta. Tack och lov tror jag det mesta lyckades och det verkade riktigt uppskattat av åtminstone föräldrarna.

Familjen -Sophie, Caroline, Julie, Jasper & Mark :) 

Det tar på krafterna att laga trerättersmiddag så efteråt fick jag pusta ut i den nyupphängda hängmattan. Med ett glas vin förstås :) 

På midsommarnatten ska man givetvis sova med 7 sorters blommor under kudden. Båda flickorna tog ivrigt efter traditionen och en av dem vaknade överlycklig efter att ha drömt fram Justin Bieber som sin framtida man! 

Som terapi för själen

Om det är något jag saknar i denna by är det vatten. Tyvärr finns här varken hav eller sjöar. Men då kan man istället hoppa på tåget och åka ner till kusten, vilket bara tar ungefär en timme. Det gjorde jag idag, och det fick mig att inse hur mycket jag faktiskt har saknat vattnet.

Hade en sån fantastisk dag! Detta var första utfärden jag gjorde helt ensam och destinationen var Genova Nervi. Kan lätt säga att det var bland det finaste stället jag nånsin sett. Längs med vattnet och de höga klipporna kunde man gå en fin promenad på några kilometer. Sen var det bara att pausa lite nu och då på en gammal bänk eller bara gå och lägga sig på några klippor. Så där satt jag hela dan och bara tittade på vattnet och njöt av livet (och blev mera brun förstås).

Bergsbestigning

Tyvärr finns det negativa sidor med att bo uppe på ett berg och ha en magisk utsikt. Åtminstone en negativ sak. Och det är att det är mindre roligt att ta sig hem och man inte har bil. Åt vilket håll man än åker är hemvägen alltid uppåt. Och då menar jag brant uppåt.

Igår åkte jag och simmade till en utomhuspool med Claire. Tyvärr var "min" bil på service så jag var tvungen att cykla dit. Att ta sig dit var inga problem. Cykeln rullade som smort nerför berget och jag behövde knappt röra på benen en gång. Framme vid poolen var jag på ca 5 minuter. Att ta sig hem däremot räckte över en halvtimme. Var tvungen att gå mer än halva vägen och de sträckor jag faktiskt cyklade var rent ut sagt förfärliga. Vägen går i kringelikrokar uppåt hela vägen så det finns ingen chans att vila.

Men hem kom jag. Tack och lov.

Vattenpaus! 

Fint var det ju iaf längs med vägen.

Ledig dag i Genova

Idag hade jag min första lediga dag. Det utnyttjade jag genom att åka på semester till Genova. Genova ligger bara en timmes tågresa härifrån och är placerat vid kusten. Som resesällskap hade jag Claire - en au-pair till ett par goda vänner till min familj.

Semestervädret var perfekt för att upptäcka en stad. Inte för varmt men ändå soligt och fint. Väl framme strosade vi längs olika stora gator, satt länge och solade vid Piazza de Ferrari och promenerade längs med vattnet.

Fontän vid torget - Piazza de Ferrari. 

Vid vattnet hittade vi lyx yachtarna - den ena häftigare än den andra. Längs med båtarna följde vi folkströmmen upp till en terass där vi tittade på utsikten en stund. När vi efter en liten stund skulle gå ner tillbaka märkte vi att dörren där vi hade kommit upp var stängd - och endast fick öppnas i nödsituation. Den enda vägen ut tycktes således vara genom stadens kända akvarium (eftersom terassen tydligen var en del av detta). Vi var med andra ord "så illa tvungna" att gå igenom nästan hela akvariet för att ta oss ut. Plötsligt blev det alltså ett totalt oplanerat gratis akvariebesök - behöver jag ens tillägga att jag var nöjd?

Efter att ha tjänat hela 25 euro på vårt akvariebesök tyckte vi att vi var värda en äkta italiensk pizza till lunch. Valet föll på en pestopizza - eftersom peston faktiskt kommer från Genova.

Är man i Italien och har semester hör det ju faktiskt också till att inta en cappuccino och en äkta italiensk gelatino. Har inte varit riktigt övertygad över cappucchinon hittills men efter idag får jag nästan tänka om. Dagens cappuccino var definitivt den godaste jag nånsin druckit och glassen var ju verkligen inte dum den heller.

En enorm stracciatella.

En dag som au-pair

Nu brinner ni säkert av iver av att få veta hur mina dagar som au-pair ser ut här. Och det ska jag berätta för er. Familjen jag bor hos har 3 barn, vilka är 8, 10 och 12 år. Två flickor och en pojke. Eftersom barnen har ett 3 månader långt sommarlov här i Italien blir de stackars barnen tvungna att göra skolarbete även hela sommaren - för att de inte ska hinna glömma bort allting de lärt sig under året. Detta betyder att dagarna inleds med skolarbete.

Klockan 7.32 ringer min väckarklocka och runt 8 äter vi alla frukost. Efter det gör två av barnen läxor medan den tredje får äran att umgås med mig istället (lyckans ost). Runt halv 11 har vi alla en fruktpaus (+ cappuccino!) och sen fortsätter vi på samma sätt ett tag till tills det runt 12-13 är dags för en enkel lunch.

Fruit time!

Efter lunchen sveps en espresso och därefter leker jag med barnen resten av eftermiddagen. Om de inte som idag går över till en kompis - då går jag på en promenad istället. Under kvällskvisten brukar jag få lite egentid eller så gör jag något lite lugnare med barnen. Typ spelar spel eller spelar piano. Nåt tag mellan 19-21 äter vi alla middag, vilket nästan är dagens höjdpunkt. Under middagen kan man nämligen få avnjuta sitt livs godaste pizza. Runt 22.30 stupar jag ofta i säng. Det tar på krafterna att leka hela dan.

Ibland åker vi ner till en park inne i centrum. Det tycks vara här italienska barn samlas och träffas under sommardagarna.

När man går på promenad kan man gå till en av de många borgarna som finns här...

...eller bara gå och titta på utsikten. Jag brukar ha svårt att hållas på vägen för att jag bara går och tittar åt sidan och drömmer mej bort i det fina landskapet.

Benvenuti in Italia

Så plötsligt har jag hamnat i en liten by i Italien. Känns lite märkligt men riktigt bra. Här ska jag leva och bo som au-pair i 6 veckor tillsammans med en holländsk-italiensk familj.

Visste ganska lite vad jag kunde vänta mig förrän jag kom fram hit och visste också hemskt lite om byn jag skulle bo i. På grund av sas-strejken fick jag boka om min resa, vilket ledde till att jag istället för att anlända mitt på ljusa dan kom fram först på mörka natten. Ja för här blir det ju faktiskt kolmörkt om nätterna - inte riktigt som nätterna i Finland. Detta betydde att jag egentligen inte hade nån aning om vart familjen förde mig - allt var bara svart. Så när jag steg ut genom dörren för att äta frukost den första morgonen blev jag minst sagt chockad när jag möttes av denna fantastiska utsikt.

Byn Ovada är en liten by, med ca 11 000 invånare, och omgiven av berg och vingårdar.

Huset jag bor i har varit en gammal vingård - så här finns ännu vinkällare med massiva vintunnor (dock inte fyllda med vin - tyvärr ;) ). Huset är ett typiskt charmigt sydeuropeiskt hus med stengolv och många våningar. Och med en alldeles fantastisk uteplats där vi äter de flesta måltider samt en ordentlig trädgård med massa fruktträd.